"Lucas Andersson. Schteek!"
Jag satt nämligen och tittade lite på unosveningsson.se, och kom då på att jag kanske skulle ta en närmare titt på bloggstatistiken för de senaste dagarna..
"Aha, hur såg det ut då?"
Joo, mina damer och herrar, det visade sig att det hade varit ett febrilt besökande på punktering.blogg.se idag, så folk verkar undra huruvida vi landat inom sverigesgränser eller inte.
Slutsats samt rapport:
Igår sade vi "Hejhejdå, chipp och gamla strumpor!" till Rom och satte oss på ett Ryanair-flyg mot Sverige. Klockan 13.20 landade vi på Skavsta och nåra timmar senare satt vi på varsin adress och utvärderade resa med våra paranteser. Trevligt? Minst sagt!
Så, även om det i motalatidning och enligt rykten enbart framgår att vi är någonstans mellan Assisi och Rom, så är vi alltså hemma nu. Jag skriver alltså detta inlägg mest för de själar som går in och tar en fundersam titt här. Ett mer utvärderande inlägg bör vara på ingång inom helgens ramar.
Kvällstips:
För er som "har åldern inne" kan jag tipsa om att det supermoderna och fräcka utestället "Hugos" i motala ikväll kör ett helspäckat club-koncept. Man har enligt säkra källor valt att, för Motalas skull, ikväll hålla en så låg åldersgräns som 16 år. Med snabb matematik finns det alltså människor där födda 1991. Så, har ni inget för er och känner för att gå ut att dansa hela familjen, så bjuder alltså motala torgs ena hörn på en fantastisk möjlighet!
Själva ska jag nog inte dit.
Godafton på er!
Bicycle Race
Varfor?
Jo, for den utgor en vasetntlig del av en kommande artikeln i Motala Tidning...
Bicycle bicycle bicycle
I want to ride my bicycle
I want to ride my bike
I want to ride my bicycle
I want to ride it where I like
You say black I say white
You say bark I say bite
You say shark I say hey man
Jaws was never my scene
And I don't like Star Wars
You say Rolls I say Royce
You say God give me a choice
You say Lord I say Christ
I don't believe in Peter Pan Frankenstein or Superman
All I wanna do is Bicycle bicycle bicycle
I want to ride my bicycle
I want to ride my bike I want to ride my bicycle
I want to ride my Bicycle races are coming your way
So forget all your duties oh yeah
Fat bottomed girls they'll be riding today
So look out for those beauties oh yeah
On your marks get set go
Bicycle race bicycle race bicycle race Bicycle bicycle bicycle
I want to ride my bicycle
Bicycle bicycle bicycle bicycle
Bicycle race
You say coke I say caine
You say John I say Wayne
Hot dog I say cool it man I don't wanna be the President of America
You say smile I say cheese Cartier
I say please Income tax I say Jesus I don't wanna be a candidate for Vietnam or Watergate
Cause all I wanna do is Bicycle bicycle bicycle
I want to ride my bicycle bicycle bicycle
I want to ride my bicycle
I want to ride my bike
I want to ride my bicycle
I want to ride it where I like
Visst, radbyten kanske inte blev perfekt. Men att fa svenska blogg.se att samarbeta med italiens datorer, det ar inte alltid latt.
Plugga texten, fram med skivan och vanta spant pa att motala&vadstenatidning landar i eran brevlada!
Nu ska vi ut i Rom och roa oss.
Arrividerci!
Papi, nu ar vi har!
Finito!
Pronto!
Kaputt!
Ja, listan med ord som beskriver vad som har intraffat, kan goras oandligt lang, Vi valjer dock att summera det hela med fyra sma ord;
"Vi ar framme!"
(Okej, tre ord. Desto batttre!)
Efter en laaaaaang sovmorgon och sisadar tre besok pa en valkand hamburgerkedja, var det i lordags kvall sa antligen dags for le grande Finale! Uret stod pa 19.30, pulsen var uppe i 190 (Erik) och 70 (Viktor, som trots allt har tva mil mer i benen!), och tva cyklande pojkar (dvs. vi!) trampade sina sista mil langs Roms gator och torg.
Har stoppar vi nu, och hoppar istallet sex timmar bakat i tiden. Krangligt? Ja! Nodvandigt? Nej!
Klockan ar 13.00. Vid station Termini star en man som till vardags arbetar pa skvallerbyttan Expressen. Det har gatt rykten om att tva pojkar till synes helt utan anledning vigt ett halv ar at att resa fran ostgotaslattens trygga fauna, till Romarnas naste. Till pa kopet har de, pa svenska cyklar, trampat sig hela vagen dit! Mannen som arbetar pa Expressen tycker att detta later frackt och lite konstigt, och att det ar vart att skvallra om. Sa, darfor star han nu vid Termini pa utsatt tid (13.00) och vantar pa tva cyklande pojkar med delar av familj. Vad denna man som arbetar pa Expressen inte vet, ar att de som istallet valt att flyga till Rom (modrar, fadrar samt en bror) annu sitter pa Skavsta Flygplats och vantar. Deras flight ar atta timmar forsenad pga. att nagon hallt ut glass pa landningsbanan vilket i sin tur gor den omòjlig att anvanda.
Vad som hander med mannen fran Expressen far vi aldrig veta. Kanske vantade han en timme, eller kanske tva. I vilket som helst vantade han forgaves.
Sa, lat oss nu hoppa fram till klockan 19.30 igen!
Framme vid centralstationen Termini vantade nu trotta, hungriga, men stolta och lyckliga foraldrar samt en torstig bror. Med svenska flaggor, godisutsmyckade cykelslangskransar samt en egenhandigt gjord banderoll (med fyndigt rim pa!) var de nu redo att ta emot sina cyklande avkommor.
Hòger, vanster och stopp vid en blinkfyr. Hoger igen och vips sa var resan slut! Kramkalas uppstod, graten brast for en och annan moder, och mitt i allt tumult forklarade pappa Uffe och pappa Pelle hogtidligt att det nu minsann var bevisat att alla vagar bar till Rom! (Viktor tillade da snabbt som en iller att vag 44 utanfor Prag dock ar ett av fa undantag).
Helgen har darefter spenderats som en helg i Rom skall goras; hotell, sightseeing-tur och desserter i langa rader. Efter ett drygt dygn med familjeliv, var det sa dags for de flygande delarna av sallskapet att aka hem igen. Cyklar packades in i byggplast samt soffodral, for att sedan sattas pa bussen till flygplatsen och tillsammans med ovrig familj flygas mot Skvasta.
I skrivande stund befinner sig familj och cyklar annu i luften. Sjalva ar vi annu i Rom, for att tillsammans med en kar van (Dimitri) samt Lucas njuta av Roms harliga atmosfar i ytterligare nagra dagar.
Vi vill tacka er alla som foljt var blogg (och som givetvis tanker kommentera detta inlagg!), men samtidigt passa pa att lyfta ett varningens tecken. Denna blogg ar namligen inte helt slut annu. Kommande dagar lar inget handa, men nar vi kommer hem skall resan utvarderas, betygsattas samt skrivas om till filmmanus for att sedan resultera i en Oscarsbelonad film med Brad Pitt och Jack Black i huvudrollerna. Pitt spelar Viktor och Black spelar pappa Uffe!
Det ni!
Vi ses om nagon vecka!
Ta hand om er sa lange!
"Framme! Nu sprutar vi skumpa!"
"Jag kan ju alltid spexa till det lite grann. Kanske klattra upp och hanga knaveck?"
"Avspanda" killar med minuter kvar till malgang...
Ett paket cyklar pa vag!
"Katten, musen - tiotusen!" - "Spagetti, makaroner - tio miljoner!"
Hela dagen har jagstàtt pà Via Portica med en relativ tamburin och hàllt takten till sàngrader som handlat om allt mellan himmel och jord. Svenska visor, finska visor, italienska osv.. Och, inte fòr att skryta, men jag har dansat en och annan polsk slàngpolska ocksà. Bara fòr att bjuda min publik pà en riktig show.
"Ahh, dom bjuder pa hàrlig konst och kultur vàrlden òver!", kanske ni tànker dà.
Jag tànker snarare; "Ett riktigt enkelt och samtidigt modernt sàtt att lura turister pà ritkigt mycket pengar!"
Faktum àr att vad jag i stridens hetta dàr pa Via Portica sade vara en polsk slàngpolska, inte var annat àn en vanlig shottis. "Ha, làttlurade amerikaner!"
Nu har i alla fall jag inkasserat 480 euro under dagen, medans Viktor inte fàtt in ett dugg.
Slutsats av detta? - Ni klickar alldeles fòr dàligt pà bannern Viktor snàllt men bestàmt bad er avfyra ett enkelt tryck med vànster musknapp òver. Skàrpning! Ta inte fòr givet att det ràcker med ett tryck. Att vàga upp en fejkad med lyckad polsk slàngpolska kràver en herrans massa tryck, det vill jag lova. Det vill jag lova vànligt men bestàmt.
"Ohh, dumdristige unge! Ge oss en resumé av dagen istàllet!" *Grr, vràl och mjau som en katt*
Njae, jag àr alldeles fòr tròtt och hungrig fòr att knàpa ihop en duglig inblick i vàr dag. Det faktum att vi desutom handlat hemliga souvernierer gòr mig nte mer benàgen om att ge er denna efterfràgade text. Istàllet lutar jag mig tillbaka, làgger mina solbrànda armar i kors och tànker; "Mums, snart ska vi àta nunn-lagad mat!"
Ps. Vàr dag har varit underbart avkopplande. Vi har som sagt pysslat med souvernirinriktade hemligheter, àtit god lunch, vandrat trappa upp och trappa ner, samt haft siesta.
Imorgon trampar vi vidare mot Roma. Men, tills dess har vi tvà magar att fylla, samt en nattsòmn att utràtta.
Ciao, Ciao!
*Kram och nagra enkla danssteg*
Joo, men den som gapar efter mycket missar ofta hela kakan, och fàr kanske bara en brànd kant. En brànd kant àr inte sà bara..
Della Pictures!
Det ar ju trots allt snart jul!
En man, en djup dal och en himlans massa dimma --> en episk fruktsallad?
Sokes: BMW X5 med dubbla katalysatorer.
Finnes: Ett Ranger-4 i bra skick; "mycket talt for pengarna".
Han sager: "Har kan ni talta, helt lagligt och absolut ingen som marker nagot!"
Vi sager: Yeah, right!
Assisi, si!
Nej, men vi har varit utan dator ett par dagar. Sa, nagot av ett blogguppehall har det faktiskt blivit! Vi ber om ursàkt fòr detta och hoppas kunna lova att hàndelsen ej ska upprepas. *fingrarna i kors.. mohaha!*
"Sà, vad har hànt sedan sist?"
Jaa, mycket har hànt. Minst sagt! Vi làmnade ett kàrt Rimini och kòrde trampade pa làngst Italiens vàlrustade asfaltsvàgar! Jàttefin asfalt. Slàt, inga hàligheter eller ojàmnheter. Inte alls...
Efter lite kàmpande i bergaliknande natur var vi nàr mòrkret fòll uppe pa cirka 500 meters hòjd. "SKepp & hoj, hàr finns sàkert en camping!", utbrast Viktor.. Vi trampade upp pa dalsidans hògsta topp och se dàr; En camping! "Jippie!". Efter att Viktor hoppat ruset av sig nagra minuter beslòt jag mig fòr att fòrklara fòr honom att campingen var stàngt. Som tva dystra prinsessor trampade vi med sànkta hjàlmar vidare..
Dàr stàr han, cyklisten! En snàll man, antog vi. Han visade oss en bra plats, pa campingens ovansida, dàr man kunde klàttra òver staketet och campa innafòr. Det var "perfecto!", menade han. Vi klàttrade òver. Vi spanade in platsen. Och vi sprang dàrifran. Rakt i armarna pa campingens àgare.. "Stop! Kontrolplatz!" (Sà sa han ungefàr, fast utan tysk brytning.)
Nàr vi hade pratat oss ur polishot osv. blev mannen riktigt trevlig. Han fòrklarade var nàrmaste Bed&Breakfast làg. "Svindyrt!", tànkte vi, och trampade enligt mannens anvisningar.
Nàr vi fòreslog fòr den unga kvinnan som sa sig àga B&Bt, att v igàrna kunde tàlta i hennes tràdgard, sa blev hon allt pa en gang. Hàpen, fòrvànad samt jàtteglad. Med glad min visade hon oss var vi skulle sova fòr natten. Hon ansàg det visst jàtteskoj att ha oss i hennes tràdgard.
Vi kompenserade gratisnatten med att àta fint pa gàrdens eminenta restaurant. Pasta, lamm samt tilltugg. Fillibaba! Ingen nutella dàr inte, Inga!
Nyvakna, utsòvda och fortfarande vràlmàtta av gardagens matintag hoppade vi upp pa cyklarna. Fram till Assisi hànde mycket. Vi trampade dels nagra tusen varv pa cyklarna, men vi mòtte ocksè trevliga pensionàrer. En Italiensk dam bjòd oss pa mat och kakor. HOn ansàg det vàldigt hedrande att ha tva unga cyklister fran Sverige i hennes by. Pa Italiens nationaldag och allt!
Nàr mòrkret anlàt ordentlig bòrjade uppfòrsbackarna. Vi hade èkt ner i en dal under dagen, och skulle nu upp till vart efterlàngtade Assisi. Dè kràvdes det visst att v iskulle upp ett par meter fòrst.. "Hej och Hà!"
Som tvà, den hàr gangen svettiga, prinsessor knackade vi pa hos Birgittasystrarna i staden. Vàlkomnandet var varmt, maten var varm, och sàngarna var skòna.. Allt annat àn sàsongsstàngd camping det!
Idag har vi gjort allt annat àn att cykla. Vi har promenerat i lungt tempo genom staden, làst bòcker i solen, i lungt tempo. Atit god mat, i lungt tempo. etc, etc. Jag tror ni alla fòrstar att vi vilar ut och har det riktigt bra! Nu ska vi till exempel sàtta oss ner pa ett av stadens sma fik och dricka varsin kaffe, i ett lungt och skònt tempo.. Tjodeladiho!
Imorgon kommer vi gòra ungefàr samma saker, i ungefàr samma tempo, pa exakt samma plats. Sedan, pa onsdag, trampar vi vidare mot varat slutmat.
Gott folk, vi kan meddela att det star "Roma 140" pa vàgskyltarna hàr. Det innebàr i princip att det i princip àr 14 mil kvar till Roma/Rom/Pàven. Ana vàr lycka!
Ha det gott, folk! Nu ska vi gòra saker i lugnt tempo!
Ps. Inga. Vi har varit inne i buikterna, tro oss. Nutellan àr inte det enda som slinkit ner, och pannkakorna gjordes senast av en Italiensk husmor och kallades da "Crepes". Hon ansag att vi gjorde pannkakorna felaktigt nar hon sag oss vid spisen, sa hon motade bort oss dàrifran och slutfòrde uppgiften personligen istàllet.
*En omfamning*
/Erik
"Om man skulle ta och tjana en hacka?"
"Bonna serra" svarade mannen artigt.
Sa vad blev da resultatet av denna till synes alldagliga dialog?
Jo, forstar ni; en reklambanner!
Tryck pa grejen har under, sa hoppar det in en krona och sextio sma oren pa mitt lilla konto!
Den miljonte lasaren som trycker pa bannern far en troja med ett haftigt screentryck pa (en bild pa Ranger-4 och Dresden-Gunnar), inte illa va?
Kramar till er alla, samt en stooor men lagom hard kram till mitt nyfodda kusinbarn med foraldrar!
/Viktor
"Rimini; Idag, imorgon och for alltid?"
Hur som helst, har har vi iallfall avnjutit pannkakor, och da menar jag inga bollar, utan riktiga kakor! Och JUST i skrivande stund, star en ruskigt otrevlig kvinna som inte harstammar fran Sverige (tur for henne, inga snalla ord bakom hennes rygg ma ni tro...) men som daremot menar att vi ar riktiga slashasar som ockuperat datorn pa tok for lange. Vi havdar dock bestamt var ratt att sitta har, och ler glatt emot henne. Som tack trycker denna hemska kvinna upp en lapp i Eriks panna och menar att det tydligen finns granser har i livet; alkoholgranser, hastighetsgranser och nu aven internetgranser. Femtio minuter har gatt, och det har denna osvenska kvinna minsann forstatt.
Sa, har blir det nu stopp (shit, maste sluta rimma nu!). Troligtvis skrivs mer blogg imorn bitti (las 12.30), efter att vi tvattat och atit en contintal buffefrukost. Det ska bli gott! Mums, fillibabba!
Kramar till alla utom den otrevliga kvinnan, som inte harstammar fran Sverige (vilket alltsa ar tur for henne...)
Hon far istallet en puss av Erik, en ironisk puss med mycket saliv och matrester i.
Hade minsann tankt krydda inlagget med en bild pa denna (hemska) kvinna. Hon tackade dock nej till att stalla upp pa kort, sa tji fick vi.. Synd, kan man tycka.
God natt, till den som sova skall!
Vic
Dresden-Gunnar har essat sig kvar i vàra sinnen och minnen..
I vilket fall ska jag utan de dar kara bokstaverna ge er en rapport harifran. Efter alla fina och varmande kommentarer (Fjàsk, saklart, utifallatt Mamma Annika fàr fòr sig att gòra verklighet av den dòr insamlingsfonden hon pratade om...) kan man ju inte gòra annat àn att ge er ànnu en làgesrapport! Innehallande nagrarader ovàssentligt pladder, samt ett par suddiga bilder..
Idag vaknade vi med en fràn doft i vart rum. Om det var vara "ett fax" som hade utlòst den fràna doften, eller om det var alla de klàder, prylar och pinalar som vi hàngt pa tork som doftade, àr ànnu ovisst.. men, vi gissar pa det senare. Fòr, nagot fax hade ingen av oss fatt under natten. (ett svar till parallellen med "ett fax" àterfinns i en av Robert Gustavssons sketcher, fòr den som tànker gràva djupare i detta...)
Frukosten var tidig och vi blev direkt efter den ivàgkòrda fran hostelbyggnaden. Det var nàmligen "mycket att stà i" just denna dag, och ingen fick vistas i byggnaden mellan 10.00 och 15.30. "Jippie", tànkte vi och drog med motvilliga fòtter ner mot stadens centrum. Vilka hàngvivna backpackers/turister! High Five!
Dagen bjòd pa en kaffe, tills fiket skulle ha siesta i ett otal timmar, sedan en kaffe till (làs 2 hamburgare och 1 milkshake) pa det internationella haket McDonalds aka. Donken. Till slut, efter trevlig spràkande med Italienska park-anhàngare pa en av stadens bànkar, slog klockan 15.30 och vi atervande till Fax-/blòta pryttlar-lukten och làste varsitt kapitel i varsin bok.
"Erik, skynda. Dom har ruskigt billiga pizzor pa europizza!", skriker Viktor i skrivande stund.
Nu pratade jag dock just med min far i telefonen.
Far: "Blir det Pizza ikvàll eller, kanske frèn europizza?!"
Erik: "Nej, da spricker budgeten! Vi àter bara gròt, bananer och cykelslang.".
Fòrlat pappa. Men, Viktor och jag kollade just vara konton, och sag att vi lag langt pa plussidan. Sa, ikvàll firas med med "Europpizza". Italiensk speciallitet fòr ynka 3.00 euro. Hòr och hàpna, gott folk. Hàr finns pengar att spara!
Imorgon drar vi vidare mot Rimini, till ett hostel dàr det ryktas om "Free Internet Access". Det klingar likt Ròdtornets vàlljudande klockor i vara òron. Alltsà kommer ni antagligen fa ànnu mer av oss dàrifran! Tills dess, ha det gott i landet i norr! Med Bastu, blòbàrspaj och allt annat vad landet har att bjuda pa..
Bon Apetit!
Elvis - jomenvisst!
Efter en galet fantastiskt solig dag, tillbringades en helt fantastiskt billig natt (gratis!) i ett lika fantastiskt Ranger-4-tàlt- Denna dag har dock varit snàppet mindre fantastisk. Regn, regn och ater regn har sa att sàga fòrgjort denna dag. Fyra mil har vi dock kommit, och befinner oss nu totalt fjorton mil nàrmre Afrika, fran Venedig raknat.. ("Afrika? Ska ni inte till Rom?" "Jo, men va tusan...")
Med andra ord har vi kommet till Ravenna, staden som framfor allt ar kand som staden dàr Alexander den store ramlade av sin hàst och bròt sin lilla larbenshals. "Surt fòr honom, gott fòr oss!"
Nu ska vi sova minsann!
mer bloggeri imorn!
Tjinga!
Ps. Elvis later galet och urkul!
Venecia - mums!
det àr som sagt mycket dyrt i Venedig, och detta internetcafè ar tyvarr inget undantag. 80 kronor kostar det for en timme, vilket svider i byxan! Dàrfor ska jag fatta mig kort;
Imorgon packar vi vara vàskor och styr via motorvàgar mot Ravenna. Dàrifran blir det sedan San Marino, Rimini eller Sidney Grillis pappa. Den som lever fèr se, som det brukar heta. nu ska vi àta en billig lunch pa McDonalds, det ski bli gott. Sen skriver vi kort over en kopp cappucino, och ikvàll blir det mer pannkaksbollar och lite film.
kram pa alla och kommentera gàrna mer!
Ka Tjing!
"Halsoresan", minsann!
Venezia - Mer àn bara flòtiga pizzor i Motala tàtort!
"Ciao, ciao - Bella Notte!", menar jag och fnyser làtt àt barnen medans jag gòr en ordentlig rivstart med hojen, UTAN att nagot gàr sònder!
Med denna hàndelse och nagra mil senare var vi framme i venedig.
"Tjodeladihoo, i princip framme vid resans màl!"
Jaa, faktum àr att det var lite av kànslan man fick igàr nàr man likt en segrande kung gled in pà sin Skeppshult, raka vàgen in till Venedig. Visst, vi stannade fòr òvernattning pà fastlandet, men àndà! Venedig. Vi bàda ansàg att Ortsnamnet var hyffsat exotiskt fòr att jubla òver. Vi stannade vid vàgkanten och ropade i kòr ett fyrfalidigt leve. "Hurra, hurra, hurra, hurra!"
Dock visade det sig att det var en motorvàg vi befann oss pà, sa vi fick traska ner en nòdutgang och lyfta cyklarna òver ett antal staket, fòr att sedan cykla nàgra extra smècirklar innan vi var pà samma ruta som tidigare.. Dà blev det inga fler "Hurra", vi ville mest bara sova..
Det var allt ni behòvde veta om vàr fàrd hit.
Nu àr vi i alla fall hàr. Venedig. Fillibabba! Huruvuda staden àr oss till belàtenhet eller inte har ni sàkert listat ut.
"Det àr lite som stockholm, fast utan gator". Jaa, varfòr inte. Ersàtt hòtorget med en stor pool, och ta bort "Buttricks", sà àr likheterna inte langt ifran.
Nu tar internetaccessen slut hàr. Dom ska visst ha mer betalt fòr en kvart till. Och mig lurar dom icke!
Imorgon ska vi se om vi kan fà in lite bilder och òvrig info. Ni fàr hàlla ut tills dess!.
Ciao!
Och sà bilder!
Jag antar att ni i vanlig ordning ej nòjer er med enbart text, utan àven màste ha dessa digitala godbitar ocksà, helst flera medgapixels med fràcka detaljer.. Tro oss, vi gòr sa gott vi kan.
"Ett skepp kommer lastat!"
Njae, sanningen àr nog snarare tvàrtom.. Hàr vilar vi ut efter en làààng vàg uppfòr, och mer blev det!
(Ni fàr vàl fòrstàlla er svenska bokstàver med prickar òver....)
En gang i min ungdom àlskade jag...
For tillfàllet sitter vi pa ett svinigt dyrt "internethak" pch har endast nàgra fjuttiga minuter kvar med access till detta fantastiska nàt. Dàrfor blir det inte nàgra màrkvàrdiga utsvàvningar denna gang, utan mera rakt pa sak.
"Sàtt igang da, dummer, om du nu har sà jàdra brattom!"
Oki!
Igar trampade vi duktigt uppfor ett alpberg. Efter fyra mil och nagot tjog liter svett senare nàdde vi antligen "Der Top!". Dàretfer rullade vi i ilfart nerfor till den trevliga skidorten Val di Fiemme. Tydligen kom vi dessvàrre inte alls i ràttan tid, utan tvingades mota stàngda dorrar och kyliga snikten bade hàr och dàr. "Surt" sa ràven och Erik i kor. En gammal man pekade dock mot nàsta by, och menade att vi kunde rulla de 4 kilometerna dit pa nagon minut. Sagt och gjort; vàl framme mottes vi av en gammal italiensk piga som vi tror hette Antonia, eftersom vàldigt manga nog heter det (chansen ar sà att saga vàldigt stor att vi har ràtt!). Tanten med det vackra italienska namnet Antonia (eller vad nu hennes fina namn mà vara) arbetade pa Restaurang Stella. Pà denna "ristorante" serveras varken anklever eller plankstek, eller nagon annan mat for den delen. Dàremot erbjuds ett halvt uppvàrmt dubbelrum for 25 euro per natt och persin! "Mums fillibabba" sa vi till Antonia, och styrde sedan vara steg mot den intilliggande Pizzerian, som inte alls var en pizzeria utan en vanlig restaurang.
Denna dag har mestadels spenderats i nerforsbackar med en omvàlvande och stundtals hisnande utsikt; hoga berg och djupa raviner som tillsammans skapar en slags alp-fruktsallad version "top of the line!". Medan Viktor susade fram "i takt mà museiken" holl Erik ett litet lugnare tempo. Nej da, ni ska inte tro att han har sàmre kondition àn sin goda vàn Viktor, inte alls! i stàllet var det givetvis "cykelns fel" att det inte gick fullt sà fort idag. Tydligen begàrde den bakre bromsen om tjànstledigt efter nàgon mil, vilket gjorde att Erik inte hade mòjligheten att susa ner tillsammans med Viktor och de fyra andra polackerna (som jag tyvàrr inte hinner beràtta om hàr och nu!)
Som en liten bonus kan jag beràtta att vi nu har inhaldat en varsin ny tandborste och en gemensam tub tandkràm. Tack och lov for det!
I vanlig ordning skriver en av oss detta inlàgg (Viktor) medan den andre (Erik) làgger upp bilder i ett eget inlàgg. Effektivt och billigt! Mums!
Hòrs fràn Venedig!
Kràm!
Ps. Sidney, vi àr intressade av boene!
Ring oss 070-1706885 eller 0737005215
Bolzano, mi amore...
Bolzano är en stad med en och annan sevärdhet, har vi hört. Hit kom vi kloockan fem i eftermiddags, efter flera timmar på olika tåg. utanför tåget blaste det kallt, så kallt, och en och annan förbipasserande alpinvånare ropade att "ni minsann gör rätt i att åka tåg nu när vintern slagit till med fulla styrkor". Det kändes bra, att höra dessa små ord från en som vet. En som har varit med förr, för det hade han minsann varit, ropade han...
Vi har ätit resterna av den goda körrfärsen som vår Salzburgsmutter Karin gjorde åt oss alldeles för någon dag sedan. Därefter har vi sett på italiensk teve samt "facebookat" som det sa fint heter...
Imorgon tänkte vi för ovanlighetens skull tämja våra cykelsadlar, och bestiga de återstående berg som skiljer oss från romantikens stad ("Trellebrorg?" Aber nichts!") Venedig. (Venedig kan tydligen även heta Venice... Ja minsann, kärt barn har ju vanligtvis fler än ett namn...)
Hoppas kvällsmaten smakade, och att ni förlåter oss för dagens tågresa!
Kramar till den som känner för det!
Vickevire
Ikväll orkade jag minsann inte leta fram USB-kabeln. Så därför lägger
jag upp den första bilden som kommer upp om
man söker efter "luftgitarr" på google.se!
