Assisi, si!
Nej, men vi har varit utan dator ett par dagar. Sa, nagot av ett blogguppehall har det faktiskt blivit! Vi ber om ursàkt fòr detta och hoppas kunna lova att hàndelsen ej ska upprepas. *fingrarna i kors.. mohaha!*
"Sà, vad har hànt sedan sist?"
Jaa, mycket har hànt. Minst sagt! Vi làmnade ett kàrt Rimini och kòrde trampade pa làngst Italiens vàlrustade asfaltsvàgar! Jàttefin asfalt. Slàt, inga hàligheter eller ojàmnheter. Inte alls...
Efter lite kàmpande i bergaliknande natur var vi nàr mòrkret fòll uppe pa cirka 500 meters hòjd. "SKepp & hoj, hàr finns sàkert en camping!", utbrast Viktor.. Vi trampade upp pa dalsidans hògsta topp och se dàr; En camping! "Jippie!". Efter att Viktor hoppat ruset av sig nagra minuter beslòt jag mig fòr att fòrklara fòr honom att campingen var stàngt. Som tva dystra prinsessor trampade vi med sànkta hjàlmar vidare..
Dàr stàr han, cyklisten! En snàll man, antog vi. Han visade oss en bra plats, pa campingens ovansida, dàr man kunde klàttra òver staketet och campa innafòr. Det var "perfecto!", menade han. Vi klàttrade òver. Vi spanade in platsen. Och vi sprang dàrifran. Rakt i armarna pa campingens àgare.. "Stop! Kontrolplatz!" (Sà sa han ungefàr, fast utan tysk brytning.)
Nàr vi hade pratat oss ur polishot osv. blev mannen riktigt trevlig. Han fòrklarade var nàrmaste Bed&Breakfast làg. "Svindyrt!", tànkte vi, och trampade enligt mannens anvisningar.
Nàr vi fòreslog fòr den unga kvinnan som sa sig àga B&Bt, att v igàrna kunde tàlta i hennes tràdgard, sa blev hon allt pa en gang. Hàpen, fòrvànad samt jàtteglad. Med glad min visade hon oss var vi skulle sova fòr natten. Hon ansàg det visst jàtteskoj att ha oss i hennes tràdgard.
Vi kompenserade gratisnatten med att àta fint pa gàrdens eminenta restaurant. Pasta, lamm samt tilltugg. Fillibaba! Ingen nutella dàr inte, Inga!
Nyvakna, utsòvda och fortfarande vràlmàtta av gardagens matintag hoppade vi upp pa cyklarna. Fram till Assisi hànde mycket. Vi trampade dels nagra tusen varv pa cyklarna, men vi mòtte ocksè trevliga pensionàrer. En Italiensk dam bjòd oss pa mat och kakor. HOn ansàg det vàldigt hedrande att ha tva unga cyklister fran Sverige i hennes by. Pa Italiens nationaldag och allt!
Nàr mòrkret anlàt ordentlig bòrjade uppfòrsbackarna. Vi hade èkt ner i en dal under dagen, och skulle nu upp till vart efterlàngtade Assisi. Dè kràvdes det visst att v iskulle upp ett par meter fòrst.. "Hej och Hà!"
Som tvà, den hàr gangen svettiga, prinsessor knackade vi pa hos Birgittasystrarna i staden. Vàlkomnandet var varmt, maten var varm, och sàngarna var skòna.. Allt annat àn sàsongsstàngd camping det!
Idag har vi gjort allt annat àn att cykla. Vi har promenerat i lungt tempo genom staden, làst bòcker i solen, i lungt tempo. Atit god mat, i lungt tempo. etc, etc. Jag tror ni alla fòrstar att vi vilar ut och har det riktigt bra! Nu ska vi till exempel sàtta oss ner pa ett av stadens sma fik och dricka varsin kaffe, i ett lungt och skònt tempo.. Tjodeladiho!
Imorgon kommer vi gòra ungefàr samma saker, i ungefàr samma tempo, pa exakt samma plats. Sedan, pa onsdag, trampar vi vidare mot varat slutmat.
Gott folk, vi kan meddela att det star "Roma 140" pa vàgskyltarna hàr. Det innebàr i princip att det i princip àr 14 mil kvar till Roma/Rom/Pàven. Ana vàr lycka!
Ha det gott, folk! Nu ska vi gòra saker i lugnt tempo!
Ps. Inga. Vi har varit inne i buikterna, tro oss. Nutellan àr inte det enda som slinkit ner, och pannkakorna gjordes senast av en Italiensk husmor och kallades da "Crepes". Hon ansag att vi gjorde pannkakorna felaktigt nar hon sag oss vid spisen, sa hon motade bort oss dàrifran och slutfòrde uppgiften personligen istàllet.
*En omfamning*
/Erik
Kul att ni trivs i den alldeles förträffligt underbara staden på berget!!!
Nu när ni är där ska ni, givetvis, följa i Franciskus´ fotspår, upp i bergen, ner till San Damiano, upp igen och slutligen(visserligen inte i F:s fotspår, men ändå välförjänt...) ett besök hos Lattemannen på Via San Francesco, bredvid franciskanersystrarna. Hälsa från Anita och Vivi...=))
Jag förstår att ni sitter på IT-caféet vid piazzan. och shit, där dog hon av avundsjukaaaaaaaaa.........
Nu lever jag igen och önskar er all lycka och välgång på de sju haven!!!
Hej pojkar!
Så roligt att ni bloggar igen
-som ni vet är detta just nu en viktig del i mitt liv. Också jätteroligt att ha Vivi med på banan igen, hoppas allt är bra med dej Vivi!
Det låter himla gott med lamm och tillbehör, mmmm, hoppas vi hittar nåt liknande i Rom, (eller om möjligtvis Mr Pope har det på menyn). Vi börjar
nu så smått ladda upp inför lördagens intåg i den utvalda staden. Det vore förnämligt om ni kunde förbereda en "speed sightseeing", då vi endast har ett drygt dygn på oss. Eller också så skippar vi allt sånt och anammar ert lågtempo liv från Assisi (detta känns faktiskt i vardagens stress & press som ett mycket bra alternativ).
14 mil kvar, det måste kännas alldeles jättekonstigt, härligt, superskönt, vemodigt (välj själva).
PS Viktor, jag har nog tjänat in ett par kronor till dej, så mycket pengar som jag klickat fram...
Sovdags nu,
kramar mamma A
Det känns ju ganska otroligt och väldigt kul att ni är så nära! Det har varit roligt att följa er resa och jag följer er "to the bitter end"! Hoppas ni får ett värdigt välkomnande i Rom, det har ni gjort er förtjänta av. Ta det lugnt på vägarna sista biten!
Nina
