Bär alla vägar till Rom?

Finito!

Pronto!

Kaputt!

Ja, listan med ord som beskriver vad som har intraffat, kan goras oandligt lang, Vi valjer dock att summera det hela  med fyra sma ord;

"Vi ar framme!"

(Okej, tre ord. Desto batttre!)

Efter en laaaaaang sovmorgon och sisadar tre besok pa en valkand hamburgerkedja, var det i lordags kvall sa antligen dags for le grande Finale! Uret stod pa 19.30, pulsen var uppe i 190 (Erik) och 70 (Viktor, som trots allt har tva mil mer i benen!), och tva cyklande pojkar (dvs. vi!) trampade sina sista mil langs Roms gator och torg.

Har stoppar vi nu, och hoppar istallet  sex timmar bakat i tiden. Krangligt? Ja! Nodvandigt? Nej!

Klockan ar 13.00. Vid station Termini star en man som till vardags arbetar pa skvallerbyttan Expressen. Det har gatt rykten om att tva pojkar till synes helt utan anledning vigt ett halv ar at att resa fran ostgotaslattens trygga fauna, till Romarnas naste. Till pa kopet har de, pa svenska cyklar, trampat sig hela vagen dit! Mannen som arbetar pa Expressen tycker att detta later frackt och lite konstigt, och att det ar vart att skvallra om. Sa, darfor star han nu vid Termini pa utsatt tid (13.00) och vantar pa tva cyklande pojkar med delar av familj. Vad denna man som arbetar pa Expressen inte vet, ar att de som istallet valt att flyga till Rom (modrar, fadrar samt en bror) annu sitter pa Skavsta Flygplats och vantar. Deras flight ar atta timmar forsenad pga. att nagon hallt ut glass pa landningsbanan vilket i sin tur gor den omòjlig att anvanda.

Vad som hander med mannen fran Expressen far vi aldrig veta. Kanske vantade han en timme, eller kanske tva. I vilket som helst vantade han forgaves.

Sa, lat oss nu hoppa fram till klockan 19.30 igen!

Framme vid centralstationen Termini vantade nu trotta, hungriga, men stolta och lyckliga foraldrar samt en torstig bror. Med svenska flaggor, godisutsmyckade cykelslangskransar samt en egenhandigt gjord banderoll (med fyndigt rim pa!) var de nu redo att ta emot sina cyklande avkommor.

Hòger, vanster och stopp vid en blinkfyr. Hoger igen och vips sa var resan slut! Kramkalas uppstod, graten brast for en och annan moder, och mitt i allt tumult forklarade pappa Uffe och pappa Pelle hogtidligt att det nu minsann var bevisat att alla vagar bar till Rom! (Viktor tillade da snabbt som en iller att vag 44 utanfor Prag dock ar ett av fa undantag).

Helgen har darefter spenderats som en helg i Rom skall goras; hotell, sightseeing-tur och desserter i langa rader. Efter ett drygt dygn med familjeliv, var det sa dags for de flygande delarna av sallskapet att aka hem igen. Cyklar packades in i byggplast samt soffodral, for att sedan sattas pa bussen till flygplatsen och tillsammans med ovrig familj flygas mot Skvasta.

I skrivande stund befinner sig familj och cyklar annu i luften. Sjalva ar vi annu i Rom, for att tillsammans med en kar van (Dimitri) samt Lucas njuta av Roms harliga atmosfar i ytterligare nagra dagar.

Vi vill tacka er alla som foljt var blogg (och som givetvis tanker kommentera detta inlagg!), men samtidigt passa pa att lyfta ett varningens tecken. Denna blogg ar namligen inte helt slut annu. Kommande dagar lar inget handa, men nar vi kommer hem skall resan utvarderas, betygsattas samt skrivas om till filmmanus for att sedan resultera i en Oscarsbelonad film med Brad Pitt och Jack Black i huvudrollerna. Pitt spelar Viktor och Black spelar pappa Uffe!

Det ni!

Vi ses om nagon vecka!
Ta hand om er sa lange!

"Framme! Nu sprutar vi skumpa!"




"Jag kan ju alltid spexa till det lite grann. Kanske klattra upp och hanga knaveck?"




"Avspanda" killar med minuter kvar till malgang...




Ett paket cyklar pa vag!

Hela dagen har jagstàtt pà Via Portica med en relativ tamburin och hàllt takten till sàngrader som handlat om allt mellan himmel och jord. Svenska visor, finska visor, italienska osv.. Och, inte fòr att skryta, men jag har dansat en och annan polsk slàngpolska ocksà. Bara fòr att bjuda min publik pà en riktig show.

"Ahh, dom bjuder pa hàrlig konst och kultur vàrlden òver!", kanske ni tànker dà.

Jag tànker snarare; "Ett riktigt enkelt och samtidigt modernt sàtt att lura turister pà ritkigt mycket pengar!"

Faktum àr att vad jag i stridens hetta dàr pa Via Portica sade vara en polsk slàngpolska, inte var annat àn en vanlig shottis. "Ha, làttlurade amerikaner!"

Nu har i alla fall jag inkasserat 480 euro under dagen, medans Viktor inte fàtt in ett dugg.

Slutsats av detta? - Ni klickar alldeles fòr dàligt pà bannern Viktor snàllt men bestàmt bad er avfyra ett enkelt tryck med vànster musknapp òver. Skàrpning! Ta inte fòr givet att det ràcker med ett tryck. Att vàga upp en fejkad med lyckad polsk slàngpolska kràver en herrans massa tryck, det vill jag lova. Det vill jag lova vànligt men bestàmt.


"Ohh, dumdristige unge! Ge oss en resumé av dagen istàllet!"  *Grr, vràl och mjau som en katt*

Njae, jag àr alldeles fòr tròtt och hungrig fòr att knàpa ihop en duglig inblick i vàr dag. Det faktum att vi desutom handlat hemliga souvernierer gòr mig nte mer benàgen om att ge er denna efterfràgade text. Istàllet lutar jag mig tillbaka, làgger mina solbrànda armar i kors och tànker; "Mums, snart ska vi àta nunn-lagad mat!"

Ps. Vàr dag har varit underbart avkopplande. Vi har som sagt pysslat med souvernirinriktade hemligheter, àtit god lunch, vandrat trappa upp och trappa ner, samt haft siesta.

Imorgon trampar vi vidare mot Roma. Men, tills dess har vi tvà magar att fylla, samt en nattsòmn att utràtta.


Ciao, Ciao!

*Kram och nagra enkla danssteg*