Bär alla vägar till Rom?

Milda makaroner, är de redan framme i Rom?, tänker ni, eftersom ni är helt på det klara med att resans mål är Påvens stad, och att Viktor och Eriks cykelerfarenhet endast sträcker sig cirka fyra veckor bakåt i tiden. Vi borde således omöjligt hinna till Rom på en dag!

Hur vi lyckades? Svaret är att vi aldrig lyckades. Resan mot Rom har ännu inte börjat. Däremot har resan mot Bocksjön börjat, pågått och avslutats! Målet med denna Generalrepetition var att konstatera att det här med friluftsliv inte är något som helst problem för två stabila gossar. Vi väntade därför in söndagens oväder, och gav oss ut i både regn och rusk.

Efter någon dryg timmes cykling, konstaterade Erik högtidligt att "nu hade vi minsann tappat bort oss". Vi var nu i närheten av DeGeers-fors och fann det synnerligen lämpligt att inmundiga dagens måltid i en närbelägen lada. Ladan var dock högst olämplig för ändamålet, då den uppenbarligen var ett tillhåll för ortens distributör av narkotika. Hur som helst, blev vi ivägkörda av en argsint langare, och valde istället att äta våra vita bönor på betryggande avstånd från DeGeers-fors. Hädanefter var vi övertygade om att alla invånare kring Tjällmo/Godegård/DeGeers-fors är något av följande;
1. Kriminella
2. Blivande kriminella
3. Före detta kriminella (som sannolikt får återfall)
4. Argsinta och allmänt ovänligt inställda människor
5. Kannibaler

Våta, kalla, och smått rädda, kom vi så äntligen fram till vår lilla Bocksjö. Här slogs ett tält av sorten "RANGER 4" upp, packning hängdes på tork och Trangia-kök ställdes fram. inom någon timma avnjöts kvällens middag, som bestod av fullkornspasta (nyttigt!) och Blå Bands pastasås Carbonara (med "Ny fräsch smak!). Kvällen spenderades tillsammans med två pilska ynglingar vid namn Philip och Lucas. De hade med sig pappa Donalds gamla cocosbollar (tack Donald!), ljummen choklad och en påse Djungelvrål. Påsen följde dock med Philip hem igen på kvällen...

Nästa morgon väcks vi två gånger. Först av en argsint hund, som var på promenad med sin argsinta och grovt kriminella hundägare. Därefter väcktes vi änu en gång av en reporter från Motala Tidning. Hon var trevlig och glad, och bor därför gissningsvis i Motalas tätort. Vi pratade om intressen, cykling och vår brevväxling med Påven. Den trevliga och glada reportern, som gissningsvis bor i Motalas tätort, menade dock att man inte kan kalla det för brevväxkling när man inte får något svar tillbaka. Det tål att funderas på...

Snart bar det av hemåt, i solsken och medvind, jippeii! Vid det här laget insåg Viktor att han var både snorig, hängig och febrig, och mådde allmänt förjävligt. Han var sjuk!

Slutsats: Ranger-tält och Trangia-kök skötte sig alldeles utmärkt i det ruskiga vädret. Det gjorde emellertid inte Viktor, som blev alldeles svag och ängslig av kylan. Erik, som är livsmedelsexpert, klarade sig dock utan synliga skador!

Hare kanin!


                    

         
Den trevliga och glada reportern, som kom på besök...
Bor du i Motalas tätort, månne?




Vårt superfräcka Ranger 4-tält!